bara för att! ;)<3

våran kärlek är speciell, den går verkligen inte att beskriva med ord. det gör den inte.. när folk frågar mig "vad är det du älskar med honom, vad är det som gör honom så speciell?", så har jag inte ord för att svara ordentligt.
men en sak är det, du får mig att känna mig speciell, jag vet inte hur eller varför men på något sätt så får du mig att känna mig speciell, och jag antar att det är det viktigaste.
du och jag är nästan så olika som man bara kan bli.
du är den som gillar uppmärksamhet, är inte rädd för att göra bort dig, du står för det du tycker, du låter inte något komma i din väg, du lever ditt eget liv efter dina egna regler, men ändå så är du inte den jätteglada typen av dig.
jag är den som gärna anpassar mig, gillar inte att vara i centrum, behåller gärna mina åsikter inom mig, men jag är den gladare typen som älskar att vara med vänner och ha roligt.
vi är nästan raka motsatserna till varandra.
vi är som Yin&Yang
så olika, men behöver varandra för att vara som starkast
vi är som ett pussel
fyller ut varandras ihåligheter
som dag och natt.
så olika, men är beroende av varandra för att allt ska funka
när du har dina dåliga dagar så känner nästan att jag orkar inte med dig, men sen så kommer dom underbara stunderna, underbara blickarna, som gör det värt att kämpa vidare, jag kämpar för att få dessa underbara stunder med dig.
men det som jag älskar med dig, är att du är inte det där gulligullandet som många söker efter, utan du är lite utmaning. jag vet inte hur jag ska förklara det, men man tröttnar inte på dig, inte jag i alla fall. jag kanske vinner ordet någon gång, men det betyder inte att du ger dig nästa gång i tjafsar lite på skoj, utan jag får hela tiden kämpa eller anstränga mig för att "vinna", för du ger dig inte heller. hahaha, det e omöjligt att förklara.
men en sak är säker.
vi kanske tjafsar och bråkar, men det är helt normalt för det betyder bara att vi står upp för oss själva, vi berättar vart våra gränser går...
vilket för bandet emellan oss starkare.
vi kommer säkert ha perioder då vi knappt kommer snacka med varandra
till att vi sen inte ens kommer att vilja vara ifrån varandra.
haha, det går verkligen inte att beskriva.. allting är så komplicerat.
men det är någonting mellan dig och mig, något som bara vi förstår våran kärlek är speciell, den går verkligen inte att beskriva med ord. det gör den inte.. när folk frågar mig "vad är det du älskar med honom, vad är det som gör honom så speciell?", så har jag inte ord för att svara ordentligt.



 

våran kärlek är speciell, det går inte att helt beskriva den i ord, för den e komplicerad och lite annorlunda, men det är fortfarande kärlek i alltihop.

men en sak är det, du får mig att känna mig speciell, jag vet inte hur eller varför men på något sätt så får du mig att känna mig speciell, och jag antar att det är det viktigaste.

 

du och jag är nästan så olika som man bara kan bli.

du är den som gillar uppmärksamhet, är inte rädd för att göra bort dig, du står för det du tycker, du låter inte något komma i din väg, du lever ditt eget liv efter dina egna regler, men ändå så är du inte den jätteglada typen av dig.

jag är den som gärna anpassar mig, gillar inte att vara i centrum, behåller gärna mina åsikter inom mig, men jag är den gladare typen som älskar att vara med vänner och ha roligt.

 

vi är nästan raka motsatserna till varandra.

vi är som Yin&Yang

så olika, men behöver varandra för att vara som starkast

vi är som ett pussel

fyller ut varandras ihåligheter

som dag och natt.

så olika, men är beroende av varandra för att allt ska funka

 

när du har dina dåliga dagar så känner nästan att jag orkar inte med dig, men sen så kommer dom underbara stunderna, underbara blickarna, som gör det värt att kämpa vidare, jag kämpar för att få dessa underbara stunder med dig.

 

men det som jag älskar med dig, är att du är inte det där gulligullandet som många söker efter, såklart att du kan vara världens mysigaste människa ibland, men du är också lite utmaning. jag vet inte hur jag ska förklara det, men man tröttnar inte på dig, inte jag i alla fall. jag kanske vinner ordet någon gång, men det betyder inte att du ger dig nästa gång i tjafsar lite på skoj, utan jag får hela tiden kämpa eller anstränga mig för att "vinna", för du ger dig inte heller. hahaha, det e omöjligt att förklara.

 

men en sak är säker.

vi kanske tjafsar och bråkar, men det är helt normalt för det betyder bara att vi står upp för oss själva, vi berättar vart våra gränser går...

vilket gör bandet emellan oss starkare.

vi lär känna varandra bättre och bättre, för varje gång vi tjafsar.

vi kommer säkert ha perioder då vi knappt kommer snacka med varandra

till att vi sen inte ens kommer vilja vara ifrån varandra.

 

haha, det går verkligen inte att beskriva.. allting är så komplicerat.

men det är någonting mellan dig och mig, något som bara vi förstår.

det är inte heller ofta jag litar på folk, men jag litar på dig. jag litar på att du inte kommer lämna mig på ett bra tag, för att på det sättet du säger att du älskar mig, så känner jag att du menar det. du litar på mig och jag litar på dig.

 

jag kanske inte alltid är glad på utsidan, men på insidan är jag alltid jag för där finns du.

där finns du och alla vännerna. och det är ni som betyder mest av allt!

Jag älskar dig.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0